Syftet med Kunskapsverkets rapport är att ge ett faktabaserat underlag för dem som vill diskutera brottsutvecklingen i Sverige. Vi kan sammanfatta vår analys av de brott som anmäls, de personer som misstänks och de påföljder som döms ut med begreppet ”Färre, men värre”.
Exempel på viktiga siffror från rapporten är:
Kunskapsverkets analys visar också att det är en relativt liten grupp människor som faktiskt misstänks och döms för brott, samt att den gruppen inte har vuxit de senaste åren. Däremot är det en större andel av de dömda som har begått grova brott och som får långa fängelsestraff.
En rad förändringar är på gång med syfte att underlätta för polis och rättsvårdande myndigheter att bekämpa de brott som vi ser effekterna av i dag, men det återstår att se om och i så fall när utvecklingen vänder och hur förtroendet för rättsväsendet påverkas under tiden.
Rapporten har granskats av Kunskapsverkets Expertråd som har haft möjlighet att komma med synpunkter. Kunskapsverkets kansli är ensamt ansvarigt för den slutgiltiga texten och rapportens innehåll.
Allt fler oroar sig för brottsligheten i samhället i takt med rapporter om skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet och rikspolischefen varnar för att det kan ta ett årtionde innan brottstrenden vänder.1 Samtidigt visar enkäter att det är färre snarare än fler som uppger att de utsatts för brott.2
Vad vet vi egentligen? Här ska vi med hjälp av offentlig statistik och aktuell forskning belysa tre grundläggande frågor, nämligen: vilka brott som begås, vem som begår dem och vilka påföljder som döms ut.
I arbetet har vi använt oss av underlag från i huvudsak Brottsförebyggande rådet (Brå) och SCB. När vi har använt andra källor eller rapporter finns dessa noterade i texten eller diagrammen.
Det kan tyckas förvånande att det totala antalet anmälda brott i Sverige inte har ökat de senaste åren, men så är det. I relation till befolkningen har det till och med blivit färre anmälningar sedan 2010. Under ytan är det däremot tydligt att brottsstrukturen har förändrats: vi ser en ökning av de brott som ofta involverar dagens kriminella nätverk.
Av de cirka 1,45 miljoner brott som anmäldes förra året är stöld absolut vanligast, medan exempelvis ekonomisk brottslighet eller våldsbrott är mer ovanliga.3
Ser vi i stället till förändring över tid minskar stöldanmälningarna kraftigt, medan anmälningar om penningtvätt, bidragsbrott, vapenbrott och bedrägerier ökar snabbt. I grafiken nedan syns förändringen sedan 2010.
För att förtydliga det senaste decenniets utveckling har vi valt att fördela anmälningarna i två kategorier: nätverksbrott samt övriga brott.
De brottstyper vi kallar nätverksbrott är enligt polisrapporter och aktuell forskning i kriminologi sådana brott som ofta involverar dagens kriminella nätverk. Det här är brott där det finns en form av organisering och där brottsligheten sker i samarbete med andra.
I nätverksbrott har vi inkluderat allmänfarliga brott (som sprängningar och mordbränder), bedrägerier, bidragsbrott, grova narkotikabrott (som försäljning och tillverkning), olaga hot och frihetsberövande, penningtvätt, smuggling, utpressning, vapenbrott och grova våldsbrott.
I kategorin övriga brott har vi inkluderat alla andra brottstyper, som typiskt sett inte karaktäriseras av organisering eller samarbete. Här ingår till exempel skadegörelse, sexualbrott, trafikbrott eller ringa narkotikainnehav.
Vår analys visar att nätverksbrotten ökar samtidigt som övriga brott minskar. Mellan åren 2010 och 2022 ökade nätverksbrotten med 26 procent medan övriga brott minskade med 16 procent.
Räknar vi in den preliminära statistiken till och med augusti 2023 och gör ett försiktigt antagande om resten av året är skillnaden ännu större: övriga brott har minskat med 17 procent sedan 2010 medan nätverksbrotten har ökat med 36 procent.4
Även den grövsta brottsligheten, det dödliga våldet, har ändrat karaktär, drivet av en dramatisk ökning av skjutvapenvåldet. Antalet fall av konstaterat dödligt våld med skjutvapen har trefaldigats på tio år och 2022 utgjorde skjutvapenvåld för första gången mer än hälften av de konstaterade fallen av dödligt våld.
Samtidigt utgör dödsskjutningarna toppen av ett isberg: totalt anmäldes nästan 490 000 nätverksbrott under förra året.
Det är inte heller vålds- och narkotikabrott som driver ökningen av nätverksbrotten i vår sammanställning, utan sådant som bedrägerier och bidragsbrott. Dessa är ofta mer lukrativa för gärningspersonen.
Till exempel uppskattas brottsvinsterna från bidragsbrott (cirka 7 miljarder kronor per år) vara mer än tre gånger så stora som de från narkotikahandeln (cirka 2 miljarder kronor per år). Bedrägerier genererar i sin tur cirka 6 miljarder kronor per år i brottsvinster.5
Brottsligheten mätt som antal anmälda brott i relation till befolkningen har inte ökat, men den har ändrat karaktär. Det gäller de allra grövsta brotten; det dödliga våldet, och det gäller det totala antalet anmälda brott. År 2010 gällde var fjärde anmälan det vi kallar nätverksbrott, idag är det mer än var tredje.
Brottsstrukturen har förändrats de senaste åren, men den vanligaste gärningspersonen är densamma. Det är män som misstänks för de flesta brotten, och unga respektive personer med utrikes bakgrund är överrepresenterade.
Varje år delges ungefär 2 procent av den straffmyndiga befolkningen om misstanke för ett eller flera brott, vilket förra året motsvarade cirka 190 000 personer. Den andelen av befolkningen har varit i stort sett oförändrad det senaste decenniet, det vill säga det är inte fler personer som misstänks för brott i dag än tidigare.
Bland de brottsmisstänkta är 8 av 10 män, 6 av 10 är 30 år eller äldre och 6 av 10 har inrikes bakgrund. Men hur ser det ut i relation till hur befolkningen ser ut?
De yngsta åldersgrupperna är kraftigt överrepresenterade bland de brottsmisstänkta, i synnerhet bland männen. Bland män som är mellan 15 och 19 år misstänktes hela 1 på 13 för brott 2022, för befolkningen som helhet är det 1 på 45.
Den offentliga statistiken går bara att dela upp efter kön och ålder, vilket betyder att vi får förlita oss på enskilda studier för att förstå hur det ser ut kopplat till andra bakgrundsfaktorer.
Detta gäller inte minst utrikes bakgrund, en av de faktorer som diskuteras allra mest. I en relativt färsk rapport visar Brå att personer med utrikes bakgrund är överrepresenterade bland dem som misstänks för brott jämfört med personer som har inrikes bakgrund.6
De flesta brottsmisstänkta är förvisso inrikes födda och har minst en förälder som är född i Sverige, men detta är också den största befolkningsgruppen. Cirka 40 procent av de misstänkta är utrikes födda eller har två föräldrar som är födda utomlands, en relativt stor andel givet att denna grupp utgör 23 procent av befolkningen.
Samtidigt gäller det att komma ihåg att flera faktorer för överrepresentation kan gälla samma person, en misstänkt kan ju samtidigt vara ung, man och ha utrikes bakgrund.
Brå-studien visar att en del av skillnaden mellan andelen misstänkta bland dem med inrikes respektive utrikes bakgrund hänger ihop med gruppernas ålders- och könsfördelning, då gruppen med utrikes bakgrund är yngre och består av fler män.
När man tar hänsyn till detta i analysen minskar överrepresentationen bland personer med utrikes bakgrund, men skillnaden är fortfarande tydlig – det är ungefär dubbelt så vanligt att en person med utrikes bakgrund misstänks för brott jämfört med någon med inrikes bakgrund.
Vem är det då som utsätts för brott? Ofta finns brottsoffren i samma grupper som de brottsmisstänkta. Unga och män är till exempel mer utsatta för de flesta brott, från nätkränkningar till misshandel. Även personer med utrikes bakgrund rapporterar i enkäter en större utsatthet för brott.
Ett viktigt undantag i statistiken över brottsutsatthet är kvinnor, där framför allt unga kvinnors utsatthet för sexualbrott sticker ut. Var fjärde kvinna mellan 16 och 24 år uppger i enkäter att de har utsatts för någon typ av sexualbrott det senaste året. Bland kvinnor 25–44 år svarar var tionde att de har utsatts.
Unga kvinnors utsatthet gör kvinnor som grupp något mer brottsutsatta än män. Totalt anger cirka 20 procent av befolkningen i en återkommande undersökning att de fallit offer för någon typ av brott det senaste året. Siffran är 19 procent för män och 21 procent för kvinnor.
Ytterligare två skillnader mellan män och kvinnor som brottsoffer är värda att lyfta. Den första är att totalt våld mot män faktiskt har minskat de senaste åren. Våld mot kvinnor minskar däremot inte. Den bilden förmedlas både av antalet brottsanmälningar och av sjukhusdata över vård till följd av misshandel.
En annan skillnad är offrets relation till gärningspersonen. När kvinnor utsätts för misshandel är det i de allra flesta fallen av någon de känner, inte sällan en närstående. För män gäller motsatsen: förövaren är i majoriteten av fallen obekant för offret.
Tillbaka till de 2 procent av befolkningen som årligen misstänks för brott. De flesta av oss misstänks ju aldrig, även om vi tillhör en grupp som är överrepresenterad i statistiken.
Även bland de misstänkta står en liten grupp (7 procent av de misstänkta) för så mycket som hälften av brottsmisstankarna. Inom denna högbelastade grupp är 86 procent män och 19 procent är under 20 år gamla.7
Statistiken över de straff som döms ut pekar på en tydlig trend: färre blir dömda, men de döms för värre brott.
Antalet brott som leder till påföljd är färre idag jämfört med 2010, både i absoluta tal och i relation till befolkningsstorleken. Antalet lagföringsbeslut uppgick till drygt 110 000 under 2022, en minskning med 20 procent sedan 2010.
Samtidigt som antalet påföljder minskar har det utdömda antalet fängelseår ökat med mer än 30 procent sedan 2010. Eftersom antalet utdömda fängelsestraff inte har blivit fler betyder det att det genomsnittliga fängelsestraffet har blivit längre.
Vi kan också se att andelen långtidsdömda, det vill säga personer som avtjänar fängelsestraff som är fyra år eller längre, har mer än fördubblats på 10 år.
Detta är en konsekvens av att fler döms för de grova brott som ger allra längst straff, framför allt mord, allmänfarliga brott (såsom sprängningar och mordbränder) samt grova narkotikabrott. Dessutom har flera grova brott sett straffskärpningar under de senaste åren, till exempel har det genomsnittliga fängelsestraffet för mord blivit längre.
Det är alltså längre fängelsestraff, inte fler dömda, som förklarar dagens platsbrist i fängelserna. Av de drygt 6 100 personer som sitter i svenska fängelser är 40 procent långtidsdömda. En majoritet, 60 procent, är dömda för vålds- eller narkotikabrott/smuggling.
De allra flesta som lagförs varje år har däremot inte begått särskilt grova brott, och får därför inte hårda straff. Den överlägset vanligaste påföljden är böter. Bara 1 av 10 döms till fängelse och det vanligaste fängelsestraffet är ett år eller kortare. Så såg det ut även 2010.
När det gäller skillnaden i brottslighet mellan män och kvinnor så är den större i fängelserna än bland de misstänkta eftersom kvinnor sällan begår lika grova brott. I oktober 2022 var könsfördelningen på svenska anstalter 96 procent män och 4 procent kvinnor.
För att någon ska kunna lagföras för ett brott krävs att det klaras upp. 2022 var uppklaringsprocenten cirka 13 procent i Sverige. Det betyder att för bara en dryg tiondel av alla anmälda brott kunde en misstänkt person knytas till brottet och lagföras.
Nätverksbrott är ofta särskilt svåra för rättsväsendet att klara upp. Till exempel har en tidigare Brå-studie funnit att mer än 9 av 10 fall av dödligt våld i nära relationer klaras upp, men bara 2 av 10 fall som sker i en kriminell miljö.8
I grafiken nedan illustrerar vi hur uppklaringen har försämrats för flera brottstyper sedan 2010, inte minst nätverksbrott.
Till exempel anmäldes 60 procent fler vapenbrott 2022 jämfört med 2010, men bara 1 procent fler lagfördes. För bedrägerier är utmaningen ännu större: anmälningarna har ökat med 53 procent, medan antalet lagföringsbeslut har minskat med 33 procent.
Enkäter visar att mer än hälften av de tillfrågade i Sverige oroar sig för brottsligheten i samhället och att denna andel har ökat i takt med rapportering om skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet. Samtidigt är det inte fler, snarare färre, som säger sig ha varit utsatta för brott.9 Och det är inte fler, snarare färre, som döms för brott.
I denna rapport har vi beskrivit hur dessa vid första anblicken motstridiga påståenden kan hänga ihop.
I statistiken syns en tydlig minskning av det vanligaste brottet: nämligen stöld, men en ökning av grova och systemhotande brott som ofta involverar kriminella nätverk. Kunskapsverkets sammanställning visar samtidigt att uppklaringen är låg och minskande för många av dessa brottstyper.
Utvecklingen vi har belyst här reser naturligtvis många viktiga frågor, till exempel:
Det tycker vi är värt att tala om.
Referenser i texten:
1 Intervju i SVT med Anders Thornberg, https://omni.se/anders-thornberg-det-kan-ta-tio-ar-innan-det-vander/a/pQ2dew. Hämtad 2023-10-11.
2 Brå (2023), ”Nationella Trygghetsundersökningen”.
3 Vi använder genomgående statistik över anmälda brott för att illustrera brottslighetens utveckling. Detta är inte ett perfekt mått på den faktiska brottsligheten då anmälningsbenägenheten är olika för olika brott, och då vissa saker som anmäls i själva verket inte är brottsliga. Det är dock det bästa måttet som finns.
4 Vi gör här ett konservativt antagande om att anmälningarna per månad september-december motsvarar genomsnittet per månad till och med augusti i år. Om antalet anmälningar i stället utvecklas i linje med säsongsmönstret från tidigare år skulle antalet anmälda brott bli fler.
5 Polisen (2021), ”De organiserade bedrägerierna” (Narkotikahandel), Polisen (2023), ”Brottsvinsterna för bedrägeribrottsligheten 2022” (Bedrägerier) samt 2021 års bidragsbrottsutredning (SOU 2023:52), ”Ett stärkt och samlat skydd av välfärdssystemen” (Bidragsbrott).
6 ”Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund” från 2021. I rapporten har Brå analyserat alla brottsmisstankar under perioden 2015–2018. Det är den senaste studien i sitt slag.
7 Brå (2021) ”Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund”.
8 Brå (2023), ”Utredning och uppklaring av dödligt våld i kriminell miljö”.
9 Brå (2023), ”Nationella Trygghetsundersökningen”.
