Under 2000-talet har facken tappat 200 000 medlemmar, samtidigt som antalet anställda i svensk ekonomi har ökat med 1 miljon personer.
Nedgången i fackligt medlemskap drivs av att färre arbetare är med i facket i dag än i början av 2000-talet.
I takt med digitalisering och teknologisk utveckling har sammansättningen på svensk arbetsmarknad förändrats: antalet arbetare blir allt färre, samtidigt som tjänstemännen blir allt fler.
Under 2000-talet har antalet arbetare bland anställda mellan 16–64 år minskat med 19 procent, eller cirka 300 000 personer. Samtidigt har antalet tjänstemän i samma ålderskategori ökat med 45 procent, eller cirka 900 000 personer.
Hur har den fackliga anslutningen förändrats i de två grupperna? Bland arbetare har antalet fackmedlemmar minskat med drygt 560 000 medlemmar. Bland tjänstemän är utvecklingen den motsatta: antalet fackmedlemmar har ökat med 530 000 personer.
Sammantaget betyder det att 72 procent av alla fackmedlemmar var tjänstemän 2022, år 2000 var motsvarande siffra 53 procent.
Vad är då slutsatserna av detta? Jo, att facklig anslutning bland arbetare faller och att nedgången är större än vad som kan motiveras av en förändrad sammansättning på arbetsmarknaden. Detta syns i den fackliga organisationsgraden, det vill säga andelen av de anställda som är fackligt anslutna.
Vid 2000-talets början var mer än 8 av 10 arbetare med i facket, 2010 hade den siffran krympt till 7 av 10 och idag är det färre än 6 av 10.
Samtidigt har organisationsgraden bland tjänstemän varit relativt stabil. Förutom en tydlig nedgång 2007[1] har andelen tjänstemän som är med i facket inte förändrats under 2000-talet.
[1] Nedgången sammanföll med att skattereduktion för fackföreningsavgiften togs bort.
De tio största arbetarförbunden har alla tappat medlemmar under 2000-talet. Störst är nedgången i de två största arbetarförbunden IF Metall och Kommunal: tillsammans har de tappat 230 000 medlemmar.
Samtidigt ökar flera av de största tjänstemannaförbunden sina medlemstal. Sedan 2015 är Unionen Sveriges största fackförbund.
Facken har en central roll på svensk arbetsmarknad. De förhandlar om löner, arbetsvillkor och tjänstepensioner för arbetstagare inom ramen för kollektivavtal.
De vikande fackliga medlemstalen i allmänhet och bland arbetare i synnerhet reser därför ett antal frågor. Varför väljer 4 av 10 arbetare att inte vara med i facket? Vad betyder det för arbetarfackens mandat att förhandla när de har allt färre medlemmar? Kommer de frågor som facken driver förändras nu när 7 av 10 fackmedlemmar är tjänstemän? För vem finns facken i Sverige idag?
