Sveriges representativa demokrati bygger på en enkel förutsättning: det måste finnas människor som är beredda att ställa upp för politiska uppdrag. När allt färre engagerar sig i politiska partier blir den gruppen mindre.
År 1991 var ungefär en av tio väljare medlem i något av dagens riksdagspartier. År 2025 var motsvarande andel ungefär en på trettiofem. Medlemstappet får konsekvenser för partiernas möjligheter att rekrytera kandidater, fylla valsedlar och upprätthålla sin lokala närvaro.
Tre observationer från vår sammanställning är:
En krympande medlemsbas innebär ett mindre rekryteringsunderlag. I början av 1990-talet var konkurrensen om att kandidera i de allmänna valen större än i dag. Då stod knappt var tionde medlem i riksdagspartierna på en valsedel, i valet 2026 stod ungefär var femte medlem på en valsedel.
Färre medlemmar gör partierna mer beroende av dem som är kvar. Till exempel är 14 procent av riksdagsledamöterna också ledamöter i kommunfullmäktige. I genomsnitt ställer varje kandidat upp i 1,3 val och siffran är högre bland dem som kandiderar för de mindre partierna.
Partierna har fått svårare att fylla sina valsedlar. I vissa kommunval saknar riksdagspartierna helt kandidater. I en av tre kommuner gick åtminstone ett riksdagsparti till årets val med en kandidatlista som var tom på namn. Det är en ökning jämfört med tidigare.
Att färre deltar aktivt i partier har skett parallellt med att andra indikatorer över politiskt deltagande är mer stabila. Varför är det så? Och vilket ansvar har partierna för att få fler att ta steget från politiskt intresse till politiskt engagemang och, i förlängningen, till ett politiskt uppdrag?
I Kunskapsverkets rapport Fler väljare – färre politiker (2022) visade vi hur färre personer finns tillgängliga för politiska förtroendeuppdrag när det är färre som engagerar sig partipolitiskt. Syftet med den här analysen är att undersöka hur allt lägre medlemstal i politiska partier märktes i valet 2026.
Vi fokuserar på riksdagspartierna, för vilka vi har uppdaterade medlemssiffror till och med 2025. Utöver detta är den primära statistikkällan Valmyndighetens data över antal kandidater samt valresultat.
Första avsnittet visar partiernas medlemsutveckling över tid och sedan förra valet, i avsnitt två visar vi hur partierna minskande medlemsbas påverkar rekryteringsunderlaget in i politiken. I det tredje avsnittet ställer vi ett par avslutande frågor.
De åtta riksdagspartierna har en historiskt liten medlemsbas. Mellan 1991 och 2025 har antalet medlemmar i riksdagspartierna fallit från drygt 625 000 till knappt 250 000. Det motsvarar ett tapp på 60 procent.
De senaste decennierna syns ett mönster där partierna värvar fler medlemmar i samband med valår, men där medlemstalen faller igen efter valet. Efter valet 2022 blev medlemstappet relativt stort och därefter har återhämtningen varit modest. Det gör att det totala medlemsantalet 2025 är något lägre än fyra år tidigare.
Under perioden 1991–2025 har samtidigt antalet väljare ökat. Det betyder att medlemstappet är ännu större som andel av de röstberättigade. År 1991 var drygt 9 procent av väljarna med i ett av dagens riksdagspartier, år 2025 var andelen 3 procent.
Riksdagspartiernas medlemstapp har också skett trots att vissa partier har ökat sina medlemstal. Sverigedemokraterna (SD) och Miljöpartiet (MP) har tillkommit i riksdagen sedan 1991.
Till antalet är det de tidigare tre största partierna som har tappat flest medlemmar: Socialdemokraterna (S), Moderaterna (M) och Centerpartiet (C). Som andel av medlemmarna är nedgången störst för Liberalerna (L).
Vårt fokus här är riksdagspartierna, men bilden av ett minskande engagemang kvarstår även om vi tar hänsyn till medlemmar i övriga partier. Enligt SCB:s enkät har andelen som är med i något parti minskat från cirka 11 procent 1991 till bara 4 procent 2025.1 För mer om övriga partier, se Fler väljare, färre politiker (2022).
Partier har en central funktion i Sveriges representativa demokrati. Det är partierna som tar fram kandidater till de allmänna valen och det är partierna som förser de politiska församlingarna med personer till de många uppdrag som tillsätts indirekt efter valen.
Färre medlemmar innebär ett mindre rekryteringsunderlag till politiska uppdrag och det ökar beroendet av de medlemmar som är kvar. Färre medlemmar verkar också göra det svårare att hitta kandidater när det är dags för val.
Inför valet 2026 nominerade riksdagspartierna cirka 49 100 kandidater, ungefär lika många som i valet innan. Sett i relation till deras cirka 250 000 medlemmar betyder det att 20 procent, ungefär var femte medlem, stod på en valsedel. I början av 1990-talet var motsvarande siffra bara 9 procent av medlemmarna.
I mindre partier är det än mer tydligt att de som är med i partiet också är aktiva politiker. Inom L och C kandiderade var tredje medlem i de allmänna valen, en dubbelt så hög andel som för de större partierna där var sjätte medlem ställde upp i årets val.
Det är också så att många kandidater ställer upp i fler än ett av valen till riksdag, kommun- och regionfullmäktige. Även här syns att de mindre partierna förlitar sig mer på varje medlem. Till exempel ställde varje kandidat för MP i genomsnitt upp i 1,5 val jämfört med genomsnittet för samtliga partier som var 1,3 val per kandidat.
Efter valet syns också att partiernas beroende av kvarvarande medlemmar är stort. Till exempel, av riksdagens 349 ledamöter sitter 50 personer, 14 procent, även i kommunfullmäktige i sin hemkommun.
En krympande medlemsbas gör det svårare att rekrytera till politiska uppdrag. I vissa kommuner saknas kandidater helt när det är dags för val.
Under ett valår kan partier på våren välja att låsa sina kandidatlistor, eller så kan listan hållas öppen för kompletteringar fram till ett par dagar innan valet.
Inför årets kommunalval ökade antalet öppna listor jämfört med 2022. Totalt hölls 244 av riksdagspartiernas 2 320 listor öppna, en ökning jämfört med 181 listor inför valet 2022. I valet 2018 hölls 268 listor öppna.
En öppen lista kan vara ett sätt att hantera svårigheter att hitta kandidater före den ordinarie tidsfristen. Samtidigt innebär det att partiet inte har samma kontroll över vilka namn som slutligen kan hamna på listan. Det finns till exempel möjlighet att personer som kandiderar på egen hand blir invalda på partiets mandat.
I vissa fall fanns fortfarande inga kandidater på valdagen och listan förblev tom. I årets val till kommunfullmäktige fanns inga kandidater alls på 140 av riksdagspartiernas listor. Det är i nivå med valet 2022 då 146 listor var tomma på namn, vilket i sin tur var en ökning jämfört med 102 tomma listor 2018.
Tomma listor förekommer i högre grad i mindre städer och i landsbygdskommuner, men inte enbart. Totalt gick åtminstone ett riksdagsparti till val med en tom lista i 94 kommunval. Det motsvarar en tredjedel av landets kommuner.
För mindre partier är förekomsten av tomma listor särskilt tydlig. När medlemstalet är nere på cirka 15 000 verkar partierna få allt svårare att fylla listorna, medan ett medlemstal på cirka 30 000 ser ut att räcka för att hålla antalet tomma listor på en relativt låg nivå.
Bland riksdagspartierna är det bara tre som har fler än 30 000 medlemmar (S, M och SD).
De partier som hade flest tomma listor i valet till kommunfullmäktige 2026 var L och MP. L har tappat medlemmar sedan 2021 och hade i årets val fler tomma listor än tidigare. Det motsatta gäller för MP, som har ökat antalet medlemmar och hade färre tomma listor.
Efter valet får tomma listor utan kandidater praktisk betydelse om partiet ändå skulle röstas in i kommunfullmäktige. Då blir resultatet en tom stol.
Partimedlemmar är inte bara kandidater och möjliga förtroendevalda. De kan också vara med och forma partiets politik och de kan vara ambassadörer för politiskt deltagande i stort. När färre människor engagerar sig i partier blir det också färre som synliggör det politiska engagemanget i vardagen.
Kan antalet medlemmar också påverka hur många som går och röstar?
Det syns i alla fall ett samband mellan partiers lokala närvaro och politiskt deltagande: i kommuner där färre riksdagspartier ställer upp med kandidater går en lägre andel och röstar. Analysen säger inte vad som orsakar sambandet, men den visar att svagare lokal partirepresentation sammanfaller med lägre valdeltagande.
Statistiken pekar även på ett samband mellan medlemsantal och valresultat.
Om vi tittar på det totala antalet röster för varje parti och slår ut det per medlem får vi en kvot – vi kan kalla den röstkvoten. I genomsnitt har röstkvoten legat på cirka 25 röster per medlem under 2000-talet.
Skillnaderna i röstkvoten för de olika partierna har minskat sedan 1990-talet. SD låg till en början betydligt högre än de övriga partierna, men har gradvis närmat sig genomsnittet. L sticker ut i årets riksdagsval med flest röster per medlem, vilket lyfter genomsnittet för samtliga partier 2026.
Den representativa demokratin bygger enkelt uttryckt på att vi får gå och rösta och att det finns någon att rösta på. I Sverige är politiska partier centrala i den processen.
Dagens svenska system förutsätter att partierna har aktiva medlemmar som vill ställa upp för val, utforma politiken och sedan arbeta med de frågor som väljarna tycker är viktiga. Därför är tillståndet för de politiska partierna en viktig demokratifråga, även åren mellan val.
Engagemanget i de politiska partierna har minskat trots att andra indikatorer över politiskt deltagande är mer stabila. Sverige har ett högt valdeltagande jämfört med andra länder och andelen som i undersökningar uppger att de är intresserade av politik har till och med ökat de senaste decennierna.2
Den representativa demokratin kräver inte att alla ska vara aktiva i ett parti. Men, den bygger på att det finns människor som är beredda att ta steget från politiskt intresse till politiska uppdrag. I Sverige har partier närmast monopol på vägen till de politiska uppdragen och därmed har de ett särskilt ansvar.
Det politiska intresset tycks fortfarande finnas. Frågan är vad partierna gör för att hålla vägen till politiska uppdrag öppen och attraktiv för fler? Om partiengagemanget inte ökar, hur påverkas representativiteten hos den krympande grupp som är organiserad? Och hur påverkas kontakten med väljarna?
Det tycker vi är värt att tala om.
1 Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF), medborgerliga aktiviteter, SCB.
2 Svenska trender 1986–2025, SOM-institutet vid Göteborgsuniversitet.
