Syftet med den här rapporten från Kunskapsverket är att använda offentlig statistik för att belysa hur Sveriges utsläpp av växthusgaser har utvecklats. Våra huvudsakliga observationer är:
• Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat kontinuerligt under lång tid. De totala utsläppen var 38 procent lägre 2023 än 1990. Det motsvarar en genomsnittlig minskning på 1,4 procent per år.
• Upptaget av växthusgaser i skog och mark har minskat ännu mer. År 2023 var upptaget 47 procent lägre än 1990, och hela den minskningen har skett sedan 2010.
• Konsekvensen är att nettoutsläppen, det vill säga totala utsläpp minus upptag av växthusgaser, har ökat. Mellan 2011 och 2015 var Sveriges nettoutsläpp negativa, i dag är de tillbaka på samma nivå som 1990.
• Trots denna utveckling är Sveriges nettoutsläpp per invånare lägst i EU - endast en femtedel av EU-genomsnittet.
Den period som vi fokuserar på här är åren 1990–2023, då 2023 är det senaste året med slutgiltig utsläppsstatistik. Vi använder oss huvudsakligen av offentlig statistik från Naturvårdsverket. För internationella jämförelser är våra källor Eurostat och European Environment Agency.
Kunskapsverket är en politiskt och ideologiskt oberoende stiftelse vars syfte är att bygga en faktabaserad kunskapsbas i viktiga samhällsfrågor. Rapporten har granskats av Kunskapsverkets Expertråd, men Kunskapsverkets kansli är ensamt ansvariga för det slutgiltiga innehållet.
Sedan 1900-talets början har Sveriges utsläpp minskat tydligt, samtidigt som de har fortsatt att öka globalt. Sverige byggde ut vattenkraften under mitten av århundradet och i spåren av 1970-talets oljekriser byggdes även kärnkraften ut i snabb takt. Detta bidrog till en utfasning av fossila bränslen och en kraftig nedgång av utsläppen.
Om vi zoomar in på de senaste dryga trettio åren ser vi att Sveriges utsläpp av växthusgaser har fortsatt att minska 1990–2023, med totalt 38 procent.
Minskningen motsvarar cirka 27 miljoner ton koldioxidekvivalenter i årliga utsläpp, vilket kan jämföras med de totala utsläppen 2023 på drygt 44 miljoner ton.
Majoriteten av utsläppen som sker inom Sveriges gränser kommer från industrin och inrikes transporter. Dessa två sektorer står för ungefär två tredjedelar av de totala utsläppen av växthusgaser – nästan lika mycket vardera som alla andra sektorer tillsammans.
Inom industrin kommer de största utsläppen från järn- och stålindustri (en dryg tredjedel av industrins utsläpp).
Inom inrikes transporter kommer utsläppen huvudsakligen från vägtrafiken. Personbilar står för så mycket som 60 procent av hela transportsektorns utsläpp, vilket kan jämföras med inrikes flyg som står för mindre än 3 procent.
Utsläppen har minskat tydligt i så gott som alla sektorer.
Allra störst förändring har skett inom uppvärmning av bostäder och lokaler. Av hela utsläppsminskningen på 27 miljoner ton står denna sektor för en knapp tredjedel. Huvudförklaringen är att Sverige har fasat ut användningen av oljepannor.
Näst efter uppvärmning kommer de största bidragen till utsläppsminskningen från industrin och inrikes transporter. Dessa står för ungefär en femtedel vardera. Förändringen här beror på att biobränslen och el har ersatt fossila bränslen samt att det har gjorts stora energieffektiviseringar.
Jämfört med andra länder är Sveriges utsläpp av växthusgaser relativt små. Per invånare är utsläppen inom Sveriges landsgränser tillsammans med Maltas lägst i EU.
Statistiken ovan berör de utsläpp som sker inom Sveriges gränser. Men Sverige är ett importberoende land och svenskar reser mycket utomlands, vilket leder till utsläpp även i andra länder.
Cirka två tredjedelar av utsläppen som orsakas av svensk konsumtion uppskattas ske i utlandet. För importvaror sker ju utsläppen i produktionslandet även om slutanvändaren finns i Sverige.
Om vi fokuserar på dessa så kallade konsumtionsbaserade utsläpp blir de svenska utsläppen alltså större.
Men, även när vi jämför de konsumtionsbaserade utsläppen mellan länder ser vi att Sveriges utsläpp är lägst i EU.
Det finns två sidor av ekvationen när det kommer till växthusgaser; utsläpp och upptag. Koldioxid lagras nämligen i skog och mark, vilket fungerar som en motvikt till utsläpp.
För svensk del sker i stort sett allt upptag av koldioxid i skogen, men de senaste åren har trenden varit nedåtgående.
Mellan 1990 och 2023 beräknas det årliga upptaget ha minskat med 47 procent, eller 28 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är lika mycket som industrin och transportsektorn släpper ut tillsammans på ett år.
I Diagram 7 syns att i stort sett hela den här förändringen har skett under de senaste 10-15 åren. Sedan 2010 har upptaget minskat med i genomsnitt 5,1 procent per år.
Det minskade upptaget av koldioxid förklaras helt av minskad kolinlagring i levande träd. Sedan 2010 har detta upptag fallit med 89 procent, motsvarande 32 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år.
Det som spelar roll för upptaget ett givet år är inte hur mycket skog som finns, utan hur mycket skogen har växt och att detta överstiger mängden skog som har avverkats eller dött av andra orsaker (naturlig avgång).
För att levande träd ska ta upp koldioxid behöver volymen biomassa öka. När skogen växer med en kubikmeter binder detta i genomsnitt cirka 1,35 ton koldioxid som sedan lagras i trädens stammar, blad, barr och rötter.2 Med andra ord: om träden inte växer binds inget nytt kol.
I Diagram 9 illustreras vad som har hänt med skogen i termer av total tillväxt och total avgång (summan av avverkning och naturlig avgång). Den allt mindre ytan mellan den gröna och rosa linjen visar att mängden levande träd inte ökar på samma sätt som tidigare.3
År 2010 var skillnaden mellan total tillväxt och total avgång 33 miljoner kubikmeter skog. År 2020 var motsvarande siffra bara 4,5 miljoner, en minskning med 86 procent.4 En mindre skillnad mellan tillväxt och avgång innebär ett minskat upptag av koldioxid.
Det finns tre orsaker till utvecklingen, som var och en bedöms förklara ungefär en tredjedel av upptagsminskningen:
• Den första är den långsammare tillväxten. På grund av till exempel högre temperaturer och torka växer träden inte lika bra, något som även märks i övriga Europa. År 2020 var tillväxten i svenska skogar 9,6 miljoner kubikmeter lägre än 2010.
• Den andra orsaken är att den naturliga avgången har ökat, det vill säga att fler träd dör av andra anledningar än avverkning. År 2020 var den naturliga avgången 8,6 miljoner kubikmeter större än 2010, vilket är mer än en fördubbling.5
Större naturlig avgång kan orsakas av stormar och skogsbränder, men i Sveriges fall har det framför allt handlat om ett historiskt stort angrepp av skadeinsekten granbarkborre sedan 2018.6
Mellan 2018 och 2024 uppskattas nästan fyra gånger så mycket skog ha förstörts av granbarkborre som sammanlagt i de omfattande skogsbränderna år 2014 och 2018 samt stormarna år 2015.7
• Den tredje orsaken till det minskade upptaget i skogen är att avverkningen har ökat. År 2020 avverkades cirka 89 miljoner kubikmeter levande träd, vilket är 10,5 miljoner kubikmeter mer än 2010.
Även den ökade avverkningen beror delvis på granbarkborren, eftersom skogsägare kan välja att avverka skogen tidigare än planerat för att hinna före ett angrepp. Till det kommer att avverkningen har ökat för att täcka upp för minskad import av skogsråvara från till exempel Ryssland.
Sammanfattningsvis uppskattas alltså 34 procent av upptagsminskningen bero på lägre tillväxt, 30 procent på större naturlig avgång och 37 procent på ökad avverkning.
Trots minskningen har upptaget av koldioxid förblivit stort i Sverige jämfört med i andra länder, vilket beror på den relativt stora skogsarealen som finns i landet.
Skillnaden mellan utsläpp och upptag ger nettoutsläppen – den viktigaste indikatorn i klimatarbetet.
Sett till hela perioden 1990–2023 beräknas nettoutsläppen ha ökat eftersom det minskade upptaget i skog och mark (-28 miljoner ton koldioxidekvivalenter) överstiger minskningen av utsläppen (-27 miljoner ton).
Men, i Diagram 11 syns att nettoutsläppen faktiskt var negativa under de första åren av 2010-talet. Sedan dess har de ökat till samma nivå som i början av 1990-talet.
Trots ökningen förblir Sveriges nettoutsläpp mycket små jämfört med de i andra, jämförbara länder. År 2023 uppgick de svenska nettoutsläppen till 1,3 ton per invånare, vilket är en femtedel av EU-genomsnittet och med marginal lägst av alla EU-länder.
För att få ner nettoutsläppen till noll igen krävs att trenden för upptaget vänder, eller att utsläppen minskar ännu snabbare framöver.
Vi illustrerar detta med ett räkneexempel i Diagram 13. Här antar vi att upptagets fallande trend upphör så att mängden koldioxid som tas upp i skog och mark ligger kvar på 2023 års nivå (31 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år).
Om vi också antar att utsläppen fortsätter att minska i linje med utvecklingen de senaste tio åren, med 2 procent per år - hur lång tid tar det i så fall för Sverige att nå noll nettoutsläpp? Svaret är 18 år: från och med år 2041 skulle nettoutsläppen vara negativa i detta scenario.
Om utsläppen i stället minskar dubbelt så snabbt, med 4 procent per år, blir nettoutsläppen negativa igen redan från och med år 2032.
Men vad händer om utsläppen inte skulle minska framöver? Då behöver upptaget öka för att nettoutsläppen ska komma ner. För att skogen ska ta upp koldioxid ur atmosfären behöver som sagt träden växa så att det tillkommer mer biomassa.
Om Sverige bara ska bibehålla 2023 års nivå på upptaget behöver skogen växa med ungefär 23 miljoner kubikmeter per år. Detta motsvarar en årlig ökning med ungefär 0,65 procent av nuvarande bestånd.8
Att beståndet växer med 0,65 procent per år är i linje med den svenska skogens genomsnittliga tillväxttakt under 2000-talet som helhet. Det är däremot snabbare än de senaste 5-10 åren då skogen har varit mer utsatt för torka och granbarkborre än tidigare.
För att upptaget ska öka behöver skogen växa ännu snabbare.
Om vi i stället antar att den svenska skogen växer med 1 procent per år, i linje med hur det såg ut i slutet av 2000- och början av 2010-talet, kan nettoutsläppen bli negativa även om utsläppen ligger kvar på 2023 års nivå (44 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år). Vi visar det i Diagram 14.
Sverige står inför utmaningar i klimatarbetet. Trots en kontinuerlig minskning av utsläppen av växthusgaser har kraftigt minskade upptag i skog och mark lett till ökade nettoutsläpp.
Samtidigt är Sveriges nettoutsläpp mycket små jämfört med resten av världen. Sverige står för cirka 0,03 procent av världens nettoutsläpp9, men 0,13 procent av världens befolkning. Det betyder att nettoutsläppen per invånare är mindre än en fjärdedel av det globala genomsnittet. Detta trots att människor i Sverige har en hög levnadsstandard och konsumerar mycket i en global kontext.
Å ena sidan är Sverige alltså ett land där utsläppen har minskat över tid och där nettoutsläppen är små i en internationell jämförelse.
Å andra sidan varnar många experter för att trenden när det gäller nettoutsläppen de senaste åren har gått åt fel håll och att det behövs mer åtgärder för att Sveriges nettoutsläpp ska komma tillbaka ner till noll.
Med den här rapporten har vi velat belysa storleksordningarna när det gäller Sveriges utsläpp och upptag av växthusgaser för att ge ett faktabaserat underlag till klimatdebatten.
Rapporten väcker ett antal frågor. Vad behöver göras för att Sverige ska minska nettoutsläppen av växthusgaser? Hur kan vi säkerställa att upptaget i skog och mark ökar på ett ekonomiskt effektivt och hållbart sätt? Och hur ser en klok politik ut för att Sverige ska fortsätta att vara ett föredöme i klimatarbetet?
Det är värt att prata om.
1 Fossilfritt Sverige (2023), ”Kunskapsglappet – svenskarnas kännedom om klimatomställningen”, Novus-undersökning. Länk.
2 Enligt beräkningskonventioner från Sveriges lantbruksuniversitet över kolandelen i trädbiomassa och hur detta omvandlas till koldioxid i atmosfären. Informationen om hur mycket biomassa en svensk skogskubikmeter i genomsnitt motsvarar kommer från Föreningen Skogen, se länk.
3 Räkneexemplet i rutan ”Hur mycket är en kubikmeter skog?” kommer från Skogforsks sida Skogskunskap, länk.
4 Värdena avser femårsmedelvärden där årtalet i diagrammet är mittenåret. År 2020 är alltså ett glidande medelvärde för åren 2018-2022.
5 Den naturliga avgången kan variera mycket från år till år. Om vi i stället för 2010-2020 tittar på 2011-2020 är ökningen för avgången 48 procent.
6 Att angreppet blev så kraftigt har flera orsaker. Bland annat gjorde höga temperaturer och torka att trädens motståndskraft blev sämre, samtidigt som skadeinsekten frodades. Dessutom har svenskt skogsbruk länge premierat granskog, vilket gynnar granbarkborren.
7 Totalt uppskattas 34 miljoner kubikmeter skog ha förstörts av granbarkborre mellan 2018 och 2024, se här: Sveriges lantbruksuniversitet (2024), ”Rekordangreppen av granbarkborren över – kraftig minskning visar inventering”, länk.
8 Räkneexemplet baseras på en schablon över hur mycket koldioxid som binds i levande träd (en skogskubikmeter = 1,35 ton koldioxid, se fotnot 2). Nuvarande bestånd (femårsmedelvärde för åren 2019-2023) uppgår till cirka 3 547 miljoner skogskubikmeter enligt tabell 2.8 i Riksskogstaxeringen från Sveriges lantbruksuniversitet, se länk (hämtat 2025-04-15).
9 Dagens Nyheter, ”Klimatet just nu”. Hämtat 2025-04-16, se länk.
