I den här rapporten beskriver vi hur:
Syftet med den här rapporten är att ge ett faktabaserat underlag för dem som vill diskutera det svenska skattesystemet; var pengarna kommer ifrån, vem som betalar och hur mycket vi betalar. Rapporten har granskats av Kunskapsverkets Expertråd. Kunskapsverkets kansli är dock ensamt ansvariga för innehåll och slutsatser.
Kunskapsverket är en politiskt och ideologiskt oberoende stiftelse vars mål är att bidra till konstruktiva samtal genom att förmedla kunskap baserad på tillgänglig statistik och relevant forskning.
Så gott som alla pengar som kommer in till statskassan består av skatter och avgifter.
Varje år har stat, kommuner och regioner tillsammans inkomster på cirka 2 250 miljarder kronor.1 En liten del av dessa utgörs av utdelningar från statliga bolag och EU-bidrag, men mer än 90 procent, eller cirka 2 100 miljarder kronor2, kommer från skatter och avgifter.
Skatter berör oss alla, och 2 100 miljarder kronor är en ansenlig summa pengar. Det är inte helt lätt att bena ut var pengarna kommer ifrån, men det är viktigt att förstå.
Skatter och avgifter tas ut på olika aktiviteter såsom arbete, konsumtion eller företagande. För att illustrera var pengarna kommer ifrån börjar vi med att lista de fem aktiviteter som det tas ut skatt på i Sverige och vilka skatter och avgifter det handlar om.
Skatt på arbete består av tre delar. Dels ingår de två inkomstskatter som betalas direkt på lönen och som syns på våra deklarationer (kommunal och statlig inkomstskatt), dels de indirekta skatterna på arbete.
Skatt på konsumtion utgörs främst av den moms vi betalar när vi handlar allt från mat till tågbiljetter. Dessutom ingår punktskatter som kan ses som en högre moms på exempelvis alkohol och tobak.
I Sverige dras kommunal inkomstskatt också på vissa transfereringar såsom pension, sjukförsäkring eller föräldrapenning. Därefter kommer skatter på hushållens ägande, till exempel skatt på aktieutdelningar eller realisationsvinster när vi säljer vår bostad.
Sammantaget genereras 92 procent av 2 100 miljarder kronor i skatter och avgifter från hushållens aktiviteter. Resterande 8 procent kommer från aktiviteter som är direkt kopplade till företagande, framför allt bolagsskatten (det vill säga skatt på vinster i aktiebolag).3
Aktiviteterna arbete och konsumtion står tillsammans för mer än tre fjärdedelar av de sammanlagda inkomsterna från skatter och avgifter. Mer specifikt kommer cirka 53 procent från arbete medan 24 procent kommer från konsumtion.
Om vi tittar mer i detalj på de skatter och avgifter som tas ut så finns det några stora poster och några mindre.
Inkomstskatterna på lönearbete utgör 24 procent av de totala inkomsterna från skatter och avgifter.4 För dem som lönearbetar betalar arbetsgivaren också arbetsgivaravgifter ovanpå lönen.
Arbetsgivaravgifterna utgör den största delen i posten indirekta skatter på arbete, vilket är ett begrepp och en definition som vi hämtar från Ekonomistyrningsverket (ESV).
De indirekta skatterna på arbete står för 29 procent av de totala inkomsterna och är alltså den enskilt största skatteposten.
Resterande skatter och avgifter genereras bland annat av den kommunala inkomstskatten på transfereringar. Totalt motsvarar detta cirka 8 procent av de sammanlagda inkomsterna från skatter och avgifter.
I sammanhanget står skatter på hushållens ägande för de minsta inkomsterna till statskassan - kapitalinkomstskatter och fastighetsavgift står tillsammans för knappt 5 procent.
Om vi zoomar in på hushållen ser vi att det bara är vissa skatter och avgifter som hushållen betalar in själva och som därmed syns på den egna inkomstdeklarationen. Andra betalas av någon annan, dessa benämns vanligen som indirekta skatter.
Det som hushållen betalar direkt är kommunal och statlig inkomstskatt, kapitalinkomstskatt och fastighetsavgiften. De skatter och avgifter som hör till hushållens aktiviteter, men som betalas av någon annan, är indirekta skatter på arbete samt moms och punktskatter.
De indirekta skatterna på arbete betalar arbetsgivaren in till Skatteverket, även om det är löntagarens arbete som genererar den faktiska inkomsten.5
Även moms och punktskatter är indirekta; skatteinbetalningen görs av det säljande företaget, även om det är hushållen som betalat den faktiska skatten genom ett högre pris på varan eller tjänsten.
Så här långt har vi fokuserat på vilka aktiviteter som tillsammans genererar skatter och avgifter till statskassan och hur stora de inkomsterna är. Men vem kommer pengarna ifrån egentligen?
Med hjälp av statistik från Skatteverket över deklarerade inkomster har vi räknat fram exempel på hur mycket olika personer betalar i skatter och avgifter. Vi har också beräknat hur mycket olika inkomst- och åldersgrupper betalar tillsammans.
Vad vi betalar i skatter och avgifter beror på vilka aktiviteter vi ägnar oss åt. En löntagare som både arbetar och konsumerar kommer att betala mer i skatter och avgifter än en student som enbart betalar konsumtionsskatter, till exempel. Dessutom har löntagaren större inkomster, vilket gör det beskattningsbara underlaget större.
I bild 6 använder vi Skatteverkets statistik för att skatta vad olika exempelpersoner betalar i relation till sina inkomster. För löntagarna räknar vi med bruttolönen, det vill säga månadslönen plus indirekta skatter på arbete (vilket här är synonymt med arbetsgivaravgifterna).6 Vi utgår från att personerna använder hela nettolönen, det vill säga lönen som finns kvar efter att inkomstskatterna har betalats, till konsumtion.
Pensionären och den arbetssökande har relativt låga inkomster och betalar enbart kommunal inkomstskatt samt konsumtionsskatter. Tillsammans utgör dessa skatter cirka 40 procent av bruttoinkomsten.
Löntagarna har större beskattningsbara inkomster. De betalar också indirekta skatter på arbete i tillägg till direkta skatter på sina löner. Till det kommer konsumtionsskatter. Skattebetalningarna i kronor blir därmed större.
Som andel av bruttolönen utgör skatter och avgifter cirka 50 procent för dem med löner upp till 33 200 kronor i månaden. För dem som också betalar statlig inkomstskatt stiger andelen skatter och avgifter till runt 60 procent av bruttolönen.7
Av de totala inkomsterna från skatter och avgifter utgörs mer än hälften som sagt av indirekta skatter på arbete och konsumtion. Det finns emellertid skillnader på individnivå.
För samtliga löntagare är mer än hälften av skattebetalningarna indirekta. Det betyder i förlängningen att mindre än hälften av skattebetalningarna syns på inkomstdeklarationen.
För pensionären och den arbetssökande är det en betydligt större andel av skattebetalningarna som är direkta. Det beror på att inkomstskatten utgör en större del när det inte utgår någon indirekt skatt på arbete.
Vi kan med samma metodik som ovan också göra en uppskattning av hur mycket olika åldersgrupper betalar till statskassan.
En knapp tredjedel av befolkningen, cirka 3 miljoner människor, är yngre än 25 år. De har inte börjat eller kommit särskilt långt i sina yrkesliv och genererar också relativt små skattebetalningar.
Det motsatta gäller de som är ”mitt i livet” där fler försörjer sig genom att arbeta. Gruppen mellan 35 och 64 år utgörs av 3,8 miljoner människor. Denna grupp betalar en större andel av de totala skatterna och avgifterna än sin andel av befolkningen.
En knapp fjärdedel av skatterna och avgifterna kommer från dem mellan 45 och 54 år. Den åldersgruppen utgörs av relativt många som jobbar och som dessutom har hunnit nå längre i sina karriärer och har högre löner.
En femtedel av befolkningen, cirka 2,1 miljoner människor, är i pensionsåldern. Det betyder att de i många fall har sin enda inkomst från pensionen. Denna grupp betalar mindre i skatt än sin andel av befolkningen.
Vi kan också göra en uppskattning av hur mycket varje inkomstgrupp betalar relativt sin andel av befolkningen. Totalt är det 8,3 miljoner människor som har någon typ av deklarerad förvärvsinkomst, det vill säga inkomst från arbete eller transfereringar.
Hälften, knappt 4,2 miljoner människor, har en inkomst på mindre än 25 000 kronor i månaden. De betalar mindre i skatt än sin andel av befolkningen. De i nästa inkomstspann på 25 000–33 300 kronor i månaden, cirka 1,6 miljoner personer, betalar skatter och avgifter som motsvarar deras andel av befolkningen.
I de högre inkomstspannen finns ett mindre antal personer och Skatteverkets statistik är inte lika detaljerad. Det som går att säga är att de som har inkomster över brytpunkten för statlig inkomstskatt betalar mer än sin andel av befolkningen.
Cirka 70 procent av skatteinkomsterna kommer från de 4 miljoner personer som har inkomster mellan 25 000 och 83 300 kronor i månaden. De 1,25 miljoner personer som har inkomster mellan 41 700 och 83 300 kronor står för knappt hälften av detta.
Längst till höger i bilden nedan syns en liten grupp – cirka 1 av 50 – med en deklarerad inkomst som är större än 83 300 kronor i månaden (mer än 1 miljon kronor om året). Det är den grupp som betalar mest i skatt relativt sin andel av befolkningen. Men eftersom den består av så pass få personer blir det totala beloppet förhållandevis litet.
Hur mycket vi betalar i skatter och avgifter och vad pengarna ska användas till bestäms av riksdagen som representanter för dem som är med och betalar. För den enskilde skattebetalaren är det samtidigt inte helt lätt att få grepp om hur mycket det handlar om.
Moms syns på kvitton och fakturor, men ingår inte i den personliga inkomstdeklarationen. Detsamma gäller de indirekta skatterna på arbete. För dig som jobbar syns mindre än hälften av de skatter och avgifter som du betalar i deklarationen.
Här har vi beskrivit hur cirka 2 100 000 000 000 kronor tas in i skatter och avgifter varje år. Vad pengarna används till kommer vi att återkomma till i nästa rapport från Kunskapsverket.
I korthet har vi visat hur nio av tio skattekronor kommer från hushållen, att mer än hälften tas ut på indirekta skatter på arbete och konsumtion samt att de största summorna kommer från löntagare i mitten av livet och i den övre delen av inkomstfördelningen.
Ju större belopp som beskattas, desto större blir skattebetalningarna till statskassan. De med allra högst inkomster är dock så få att pengapåsen till den gemensamma kassan blir relativt liten.
Skatter berör oss alla. Var pengarna kommer ifrån tycker vi är värt att veta.
Vi har använt statistik från Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Medlingsinstitutet och Statistiska Centralbyrån (SCB).
ESV tillhandahåller Sveriges officiella statistik över statens budget. Här redovisas även de totala intäkterna för kommun- och regionsektorn, samt hur medel omfördelas mellan staten, kommuner och regioner.
Skatteverket har statistik över deklarerade inkomster fördelat på ålder och typ av inkomst, det vill säga om inkomsten kommer från arbete, transfereringar eller kapital. Här är 2021 det senaste året vi har information om, vilket också är det senaste referensåret i alla våra analyser.
Vi har genomgående använt oss av treårsgenomsnitt för åren 2019–2021. Coronapandemin påverkade de offentliga inkomsterna under 2020 och 2021, men inte på ett sätt som förändrar våra slutsatser.
Lönestatistiken som ligger till grund för uppdelningen i olika inkomstgrupper kommer från Medlingsinstitutet och baseras på 2021 års lönenivåer. Från SCB har vi hämtat statistik om befolkningsstorlek och genomsnittlig kommunalskattesats.
Direkta skatter på arbete är kommunal och statlig inkomstskatt. Eftersom vi använt oss av data för 2021 har vi också använt Skatteverkets regler för grundavdrag, jobbskatteavdrag, och brytpunkten för statlig inkomstskatt för samma år. Den genomsnittliga kommunalskattesatsen har vi hämtat från SCB.
Den kommunala inkomstskatten varierar med inkomst. Det följer av att skatt bara tas ut på den del av inkomsten som överstiger grundavdraget. För dem med allra lägst inkomster blir den faktiska skattesatsen därmed 0 procent.
För dem som jobbar sänks inkomstskatten också av jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget utgör en större del av lönen för dem med lägre löneinkomster, vilket i praktiken innebär att de betalar kommunal inkomstskatt till en lägre skattesats.
I ESV:s data finns kommunal inkomstskatt redovisad som totala inbetalningar, och avdragen redovisas separat. Vi har baserat våra beräkningar på de faktiska inbetalningar som görs och beräknar därför den kommunala inkomstskatten efter avdrag.
Den offentliga statistiken från Skatteverket visar hur stor del av de deklarerade inkomsterna som utgörs av lön respektive pension eller olika transfereringar, men inte hur mycket skatt som betalats av individer med respektive typ av inkomst.
Vi har förenklat genom att anta att andelen kommunalskatt som hör till aktiviteten arbete är densamma som andelen av de totala deklarerade inkomsterna som kommer från lön, och att den resterande delen hör till aktiviteten transfereringar.
I vår analys har vi följt den terminologi som ESV använder, och refererar därför till indirekta skatter på arbete. Dessa utgör av arbetsgivaravgifter, egenavgifter och särskild löneskatt på tjänstepension. Arbetsgivaravgifterna står för den i särklass största delen.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare för varje löntagare som en andel av dennes månadslön före inkomstskatt. De uppgår till 31,42 procent av månadslönen för de allra flesta, men är lägre för unga och pensionärer.
Vi har tänkt på arbetsgivaravgifterna som något som belastar löntagaren eftersom de minskar löneutrymmet. Logiken är att löntagaren måste vara tillräckligt produktiv för att berättiga hela sin lönekostnad, inklusive arbetsgivaravgifterna, vilket betyder att om dessa inte hade funnits skulle hen kunna få en högre lön. Vissa ser i stället på arbetsgivaravgifterna som något som belastar arbetsgivaren, eftersom de ökar lönekostnaden och därmed minskar vinsten.
Arbetsgivaravgifterna består av sju delavgifter. Fyra av dessa är tänkta att finansiera socialförsäkringssystemet (till exempel sjukförsäkringsavgiften) och två av dem delfinansierar pensionssystemet. Den sista delavgiften kallas för allmän löneavgift och har ingen direkt koppling till vare sig socialförsäkrings- eller pensionssystemet.
I arbetsgivaravgifterna ingår alltså både sådant som vanligen benämns som ”skatt” såväl som sådant som brukar benämnas som ”avgift”. Skatter definieras som krav på medborgarna att betala utan direkt koppling till förmåner för den enskilda individen medan avgifter är knutna till sådana förmåner.
Ett exempel är ålderspensionsavgiften. På inkomster upp till 7,5 inkomstbasbelopp (idag drygt 557 000 kronor) ger inbetalningarna individuella pensionsrätter. Upp till den inkomstnivån är det alltså i strikt mening fråga om just en avgift. Men för högre inkomster än 7,5 basbelopp motsvaras avgiften inte av några intjänade pensionsrätter. Så den delen av avgiften är egentligen en skatt.
I ESV:s definition av indirekta skatter på arbete behandlas alla arbetsgivaravgifterna som skatt, med undantag för den femtedel av ålderspensionsavgiften som går till premiepensionssystemet. Till skillnad från resten av pensionsavgiften är denna del fonderad och tillhör den enskilda löntagaren, vilket gör att pengarna inte ska användas i andra offentligfinansierade verksamheter. Vi följer denna definition.
I bild 10 syns en fördelning av arbetsgivaravgifterna utifrån funktion, där den fonderade delen av ålderspensionsavgiften är det enda som inte behandlas som skatt i våra analyser.
Konsumtionsskatterna består av moms och punktskatter. Momsen är i normalfallet 25 procent, men nedsatt för vissa varor (till 0, 6 eller 12 procent). Punktskatter kan ses som högre moms på fem typer av produkter: alkohol, tobak, fordon, drivmedel och el. Vi räknar för enkelhetens skull även in sådant som trängselskatt och vissa övriga skatter på konsumtion i punktskatterna.
Statistik för totala momsinbetalningar finns hos ESV. Offentliga aktörer såsom myndigheter, kommuner och regioner får tillbaka den moms de har betalat i form av en momsersättning från staten. Vi räknar bort denna ersättning från de offentliga momsinkomsterna, då det är en redovisningsteknisk post som inte ger någon faktisk intäkt.
För att fördela moms mellan olika inkomst- och åldersgrupper behöver vi estimera hur mycket som konsumeras och vilken den genomsnittliga momssatsen är. Vi har utgått från att människor konsumerar hela sin nettoinkomst. Många hushåll sparar, på kort och lång sikt. I linje med nationalekonomisk teori tänker vi på sparande som uppskjuten konsumtion vilket betyder att alla inkomster någon gång kommer konsumeras och då beläggas med moms.
Angående den genomsnittliga momssatsen lutar vi oss mot befintlig forskning, mer specifikt på ”Analyzing tax reforms using the Swedish Labour Income Microsimulation Model” (2017) i Jacob Lundbergs avhandling i skatteekonomi.
Skattesatsen dras upp av punktskatter och ned av nedsatt moms på exempelvis mat och boende. Lundberg finner att hushållen betalar mellan 15 till 19 procent av sina konsumtionskostnader i moms och punktskatter beroende på att individer med olika inkomst konsumerar varor och tjänster med olika momssatser. Genomsnittet är 18,2 procent. I beräkningarna av individens skattebetalningar har vi benämnt moms och punktskatter som konsumtionsskatter, och låtit dessa variera inom spannet ovan baserat på inkomstnivå.
Vi har separerat direkt beskattning av företag från beskattning av fysiska personer av två skäl. Dels beskattas bolagsvinster enligt särskilda regler, dels gör Skatteverket skillnad på fysiska och juridiska personer.
Dessutom särredovisar även ESV hushåll från företag. Vi är intresserade av hur skatter och avgifter tas ut på löntagare, pensionärer, studerande, arbetslösa, sjukskrivna, föräldrar och så vidare, och ser det som naturligt att följa denna princip även i vår analys.
1. Exklusive posten ”kapitalförslitning” samt den moms som offentliga aktörer betalar för att sedan få tillbaka i ersättning från staten. Båda dessa är redovisningstekniska poster som finns på både inkomst- och utgiftssidan.
2. När vi anger värden i rapporten handlar det genomgående om treårsgenomsnitt för åren 2019–2021.
3. Övriga poster inom aktiviteten företagande redovisas som ”avkastningsskatt företag”, ”fastighetsskatt företag”, ”kommunal fastighetsavgift företag”, ”förmögenhetsskatt företag”, ”restförda skatter företag” och ”övriga skatter företag” i Ekonomistyrningsverkets statistik.
4. Hur mycket av den kommunala inkomstskatten som är hänförbar till arbete beror på vissa antaganden. Se ”Så här har vi gjort”.
5. Vi behandlar genomgående de indirekta skatterna på arbete som något som kommer från löntagaren. Se ”Så här har vi gjort” för detaljer.
6. I exempelberäkningarna för en individ motsvaras indirekta skatter på arbete endast av arbetsgivaravgifterna. Bruttoinkomsten ökar med hela arbetsgivaravgifterna, men det är bara den del som ESV benämner som skatt som vi räknar med som skattebetalning. Se ”Så här har vi gjort” för detaljer.
7. Statlig inkomstskatt uppgår till 20 procent av inkomsten över en brytpunkt. 2021, som är det senaste året med statistik från inkomstdeklarationer hos Skatteverket, låg brytpunkten på cirka 44 800 kronor i månadslön. Brytpunkten höjs kontinuerligt. 2023 ligger den vid en månadslön på cirka 51 200 kronor i månaden.
